I vinterkylan

Jag minns julen 2001. Då var det runt -15 grader i Stockholm under flera dagar. Jag var stolt och mycket nybliven förälder med terränggående barnvagn och en fantastisk norsk fårskinnsåkpåse, som garanterat kunnat hålla vilken bebis som helst varm ned till -35 grader.

Med andra ord, lite stockholmskyla skulle inte kunna hindra ett par nyblivna föräldrar att ta en härlig och lång kvällspromenad med barnvagnen.

Den, på grund av åldern, något orörlige sonen stoppades ned i åkpåsen och så bar det av på promenad, runt 2 sjöar. Visst var det kyligt uppfriskande, men sonen sov gott i vagnens gungande i vintermörkret. För en gångs skull oroade jag mig inte för att han skulle bli för varm i åkpåsen och kontrollerade inte temperaturen en enda gång*.

När vi till slut kom hem igen till det väl upplysta trapphuset, så blev jag förvånad och rädd när jag upptäckte att han lyckats sticka ut sin lilla, lilla hand genom öppningen i påsen och att den legat helt naken i kylan. Ännu räddare blev jag när jag kände att den var kall som en isbit, ilsket röd och med små vita fläckar; kvittot på en köldskada. Snabbt packade vi upp honom och värmde försiktigt den lilla handen med vår egen kroppsvärme.

Allt gick bra denna gång och handen återtog sakta sin normala färg.

Läs gärna Growing People’s ”Goda råd för ditt barn i kyligt väder”, så kan du klä på ditt barn rätt i den rådande vinterkylan och undvika köldskador.

Och glöm inte att temperatur och köldeffekt är olika saker. Vind och fartvind (vid t ex skid- och pulkåkning) kan snabbt förvandla även beskedlig kyla till polartemperaturer.

* ett enkelt sätt att känna om ditt barn är lagom varmt i vagnen är att sticka in din egen hand och känna bak i nacken. Huden ska vara varm, men inte svettig.