Lågtempare- finns dom?

Någon gång under läkarutbildningen, kanske redan på första kliniska placeringen, fick man lära sig att vissa människor anser sig vara ”lågtempare”. Med det avses att de säger sig ha en lägre kroppstemperatur än de flesta andra när de är friska. När de sedan söker läkare på grund av feber, så bläddrar doktorn ofta i pappren och säger ”Nä, 37.2 är inte feber”. ”Jo, för mig”, svarar patienten. Och redan där läggs grunden till ett läkarbesök som uppfattas som misslyckat av patienten, och onödigt av doktorn.

Ända fram till igår har jag tyvärr tillhört den stora skara läkare i Sverige som lite raljerande pratat om ”lågtempare” som om vore de…ja… kanske inte inbillningssjuka, så åtminstone dåligt insatta i hur kroppen fungerar.

Tack och lov är det dock aldrig för sent att lära sig något nytt och ändra ståndpunkt.

I veckans nummer av Läkartidningen publiceras en artikel som beskriver att feber måste bedömas i förhållande till individens normala kroppstemperatur, som hos vissa är lägre än de ca 37 grader vi brukar ange som normal kroppstemperatur.

Som vanligt har patienten alltså rätt ända tills motsatsen är bevisad.  Säger patienten att han är  ”lågtempare” och att han nu har feber, trots att termometern bara visar 37.4, så kan det faktiskt vara så.