De vänliga orden gör mig ställd. Mamman och barnet är på väg ut från
akutmottagningens undersökningsrum. Vi har precis vinkat hejdå och
delat ut den nästintill obligatoriska gnuggtatueringen (denna gång en
blå fisk, efter sedvanlig omsorgsfull urvalsprocess).
Blir? Vänta lite nu… Jag har precis undersökt ditt barn och haft ett
långt och – i alla fall i mitt tycke – pedagogiskt lugnande samtal.
Alla nöjda och glada, gladast är nog den nytatuerade.
Blir en bra doktor? Eller är?
Ja, vad är en AT-läkare egentligen?
AT – allmäntjänstgöring, är både ett arbete och en utbildning.
Om man utbildar sig till läkare i Sverige är AT ett
krav för att få sin läkarlegitimation. En utbildningstjänst helt enkelt. Att
alltid kunna fråga en mer erfaren kollega när man stöter på ett
tillstånd för första gången. Att låta bakjouren lägga en erfaren hand
på den där onda magen eller hjälpa till med att tolka det där konstiga
provsvaret. En stor trygghet, både för mig och mina patienter. För
osäkerheten finns där, hela tiden. Och den ska finnas där. Att
ifrågasätta, fundera och diskutera, det är det som ger den bästa
inlärningen. Ofta upplever jag att de patienter som handläggs av gröna
AT-doktorer kan bli extra väl omhändertagna, just eftersom man sällan är
säker.
Mamman ovan är långt ifrån unik. Alla vill det bästa för just sitt
barn. Samtidigt måste nya läkare få tillfälle att lära sig, för att
själv kunna bli erfarna. Och att stöta på en läkare i början av sin
karriär, som frågar en mer erfaren kollega, och kanske till och med
ber denne följa med in och undersöka, betyder inte att den unga
doktorn inte vet vad den sysslar med. Man vill bara få bekräftat att
man har tänkt rätt. Eftersom man vill det bästa för sin patient.
Läkaryrket är helt fantastiskt. Varje dag kastas man utan pardon rakt
in i olika människors livsöden. Man ges dessutom en otrolig möjlighet
att påverka och förändra människors liv. Och med det följer ett
stort ansvar. Så klart.
Som nyutbildad läkare, t ex AT-läkare, har man därför ett gediget supportsystem.
Allt för patientens trygghet.
Klokt tänkt och bra skrivet!
(& Dr AT, välkommen till barnläkarbloggosfären :))