barnet som inte ville bli friskt

4-åringen har inte blivit bättre, trots att han fick antibiotika igår.
Jag läser i pojkens journal: ”kanske litet rodnad i svalget, Öron: diffus rodnad men inga buktande trumhinnor. Lungor: slembiljud. Förhöjd andningsfrekvens. Förhöjd snabbsänka (”CRP”) kring 100, men normala vita blodkroppar.”

Han fick Kåvepenin, vilket de flesta barn med luftvägsinfektioner får. Nu har det gått ett dygn och föräldrarna tycker inte att han är bättre.
Jag tittar på den lilla pojken. Han är fortsatt andfådd, men febern har gått ned. Han sitter i väntrummet och leker med en trä-bil. Jag frågar om han har ätit. Ja, säger föräldrarna, han har fått i sig två glas saft och en smörgås utan ost. Han har kissat och har inte kräkts. Jag tolkar det som att han inte är uttorkad.

Jag undersöker honom, och hittar inget riktigt avvikande. Sannolikt är detta en bakteriellt luftvägsinfektion och då är nog streptokocker det mest troliga men det finns även virus som kan ge 100 i CRP. Till sist enas vi om att pojken fortsätter med sitt Kåvepenin. Ett dygn är inte någon lång tid, och behandlingen kan fortfarande ha effekt. Jag ber föräldrarna komma tillbaka om han blir sämre, eller inte alls blivit bättre inom 2 dagar. Det gör de inte, och när jag ringer upp i slutet av veckan är han feberfri.

Vad det var? Ja, sannolikt en streptokock-infektion, men kanske en virusinfektion. Men frisk blev han.