Det är inte alltid lätt att vara liten och inte ens den nyföddaste lilla bäbis är så oskuldsfull och ointecknad som det kan synas. Eftersom vi alla finns i ett sammanhang, och för barn är det sammanhanget (oftast) föräldrarna.
Det är ett faktum att villkoren för barn är olika, men barnfattigdom, det är en mer svårfångad fråga än den kan verka (läs!). Men, det är uppenbart att det finns barn som har det knapert, eftersom föräldrarna har det knapert. Något som kan märkas redan på BB. Tro mig.
En annan sorts fattigdom, det är att inte se sina barn som de är. En omtalad bok handlar om tigermamman som ”fostrar” sina barn i en riktning som tigermamman själv pekar ut, så att barnet ska bli en ”vinnare”. En svårtydd kulturartikel i Dagens Nyheter gör någon sorts analys (läs!) (men vad menar journalisten egentligen, är det bra eller dåligt med tigermammor?).
Jag säger bara: barn är olika och de flesta kommer inte att gräva den djupaste gropen eller klättra upp i det högsta trädet. Men, alla barn förtjänar respekt och kärlek bara sådär och ändå.
Som vuxen ska man vara ett föredöme. Som förälder ska man stötta sitt barn att bli en god människa som följer sin egen inre kompass.
Den människosynen bär jag med mig under min nattliga vandringar på sjukhuset.
Läs nya inlägg...
Senaste kommentarer