I toalettkön till handikapptoaletten/skötrummet på rastplatsen vid Tönnebro värdshus står en cirka 10 år gammal flicka framför mig. Besökaren som är inne på toaletten tar god tid på sig. Flickan ler snällt mot min alltmer gnälliga ett-åring som är i akut behov av ett blöjbyte.
Jag tänker: ”Borde jag be flickan att använda en vanlig toalett i stället för att stå i kön till en handikapptoalett?”
Sen tittar jag lite närmare på henne. Hon är synbart frisk, men någonting i hennes ansikte får mig att tänka på mina små, mycket för tidigt födda patienter. Sen tittar jag på hennes hållning: är den inte lite skev, och har hon inte en lite konstig vinkel i ena knävecket?
När hon en stund senare haltar in på toaletten, med en tydlig svaghet i ena benet; möjligen beroende på en lindrig CP-skada, så är jag väldigt tacksam att jag inte ifrågasatte hennes rätt att gå på en handikapp-WC. Kanske behöver hon toalettstolens handtag för att orka resa sig utan att trilla, eller lite mer svängrum för att kunna få av och på kläderna.
Jag undrar hur många ganska friska barn och ungdomar med lindriga funktionshinder som får sin rätt till sittplats på bussen, eller sin rätt att använda handikapp-WC ifrågasatt dagligen?
Jag lovar att tänka till även nästa gång innan jag öppnar munnen…
Läs nya inlägg...
Senaste kommentarer