Det får mig att tänka på de många syskon vi kommer i kontakt med på neonatalavdelningen. Syskon till bebisar födda två till fyra månader för tidigt. Syskon som snällt får vänta på att föräldrarna ska ha tid med dem igen, efter 2-3 månaders sjukhusvistelse på heltid. Det verkar inte lätt.
Ibland träffar jag en del av dessa syskon när de är på besök på avdelningen, eller vid senare uppföljningsbesök på mottagningen. De ser glada och kärleksfulla ut mot sina småsyskon. Föräldrarna beklagar sig inte över större svartsjukeproblem på hemmaplan än i vilken familj som helst. Barn är väl som vanligt tåligare och förstår mer än vad vi vuxna tror.
Min andra reflektion är att storasyskonen verkar klara separationen från föräldrarna bättre än vad föräldrarna klarar separationen från sina stora barn under neonatalvårdtiden. Jag tror att det finns en del forskning inom barncancervården kring hur separation pga ett sjukt syskon påverkar barns och föräldrars psykiska hälsa. Inom neonatalvården är föräldranärvaro dygnet runt fortfarande en ny företeelse och mig veterligen finns ännu inga studier av detta i vår bransch.
Läs nya inlägg...
Senaste kommentarer