Det sägs att hela landet för en gångs skull har härligt vinterväder. Här i Stockholm är det -12 och strålande solsken just nu. Många med mig planerar en helg med pulkåkning för både stora och små.
Varje år när pulkan kommer fram ur förrådet tänker jag på en liten pojke som aldrig blev äldre än 11 år. Han var på vinterlov på en skidort i norra Sverige, nära min hemort, och hade roligt i pulkbacken. Plötsligt blev dock farten för hög, han tappade kontrollen över kälken och åkte rakt in i ett träd med huvudet först.
Jag kan inte minnas alla detaljerna kring vad som hände, men minns än i dag känslan när telefonen hemma larmade ut min mamma, som var jourhavande distriktssköterska, till olycksplatsen. Jag minns hur hon skyndade i väg i det vackra vintervädret, för att några timmar senare komma tillbaka helt bestört. Skidorten ligger hela fyra timmars bilväg från närmsta sjukhus, men det spelade nog ingen roll för utgången. När min mamma hade kört de fem milen till skidorten så var pojken redan död.
Det inträffade förändrade konstigt nog inte vårt eget lekande i snön. Jag fortsatte glatt att åka både pulka och slalom utan hjälm. Däremot minns jag mammas oro över backar med träd i närheten och hennes förmanande ord att ta det försiktigt. Nu när jag själv är förälder kan jag förstå att hon varje gång jag gav mig iväg till pulkbacken måste ha sett den lilla pojken liggandes livlös i snön.
Idag, nästan 30 år senare, har vi tack och lov ett helt annat barnsäkerhetstänkande. Det är närmast otänkbart att cykla eller åka slalom utan hjälm. Däremot ser jag då och då barn utan hjälm som i hög fart åker pulka ned för branta backar som kantas av stora träd. Då tänker jag återigen på en liten pojke som aldrig blev äldre än 11 år och det nyper till lite extra i hjärtat.
Njut av det underbara vädret i helgen, men ta på hjälmen i pulkbacken!
Läs nya inlägg...
Senaste kommentarer