Kan nyfödda bli bortskämda?

På sistone har jag flera gånger fått denna fråga på BB

Kan vårt barn bli bortskämt om vi tar upp henne när hon skriker?

Jag vet inte var denna, i mitt tycke,  missuppfattning kommer ifrån. Kanske är det början på en missriktad ”anti-curlingföräldertrend”.

Så här tänker jag:

Ett nyfött barn kommer från en trygg och varm miljö med mamma tillgänglig dygnet runt. Att världen utanför livmodern känns främmande och skrämmande är inte konstigt. Om föräldrarna omedelbart svarar på det nyfödda barnets signaler och låter det vara nära dem den första tiden, så tror jag att det leder till att man får ett nöjt och tryggt barn. Om föräldrarna däremot inte svarar på barnets signaler när barnet ber föräldrarna om hjälp, så tror jag att det på sikt kan leda till två saker: antingen att man slutar ”be om hjälp”* när man faktiskt borde, eller att man hela tiden ”ropar på hjälp” * för att vara säker på att mamma eller pappa finns om man verkligen skulle behöva dem.  Om föräldrarna däremot ger barnet uppmärksamhet och närhet både när barnet ber om det och när barnet är glatt och nöjt, så tror jag att det stärker ett normalt humör och beteende hos barnet.

Detta tankesätt är baserat på mina observationer på jobbet och privat, samt på det faktum att barn är människor. Vem av oss skulle vilja bli ignorerad när vi ligger och ropar på hjälp? Skulle det få oss att bli nöjdare och mindre skrikiga?

* be om hjälp= skrika eller på annat sätt påkalla förälderns uppmärksamhet