Uppdiktad sjukvård

Jourläkarnatten, den är hård,
lamporna blinka och glimma.
Nyfödd ligger i enslig vård
bakom kuvösens imma.
Nattjouren vandrar med trötta kliv,
tänker vad är ett litet liv,
tänker på senaste kraken.
Endast jouren är vaken.

Står där så grå vid barnrumsdörr,
grå med den vita rock,
pratar, som många jourer förr,
med föräldrar i chock,
tittar in i kuvösen, ett barn på lur
som ligger och får en liten kur.
Grubblar, fast ej det lär båta,
över barnets underliga gåta.