Han tar sig åt örat

-Han tar sig åt örat, säger pappa.

Pojken framför mig (”Filip”) har 39 graders feber. Han är tidigare frisk, bortsett från ett par virusinfektioner. Filip har fått sina sprutor på BVC (de vanliga vaccinationerna), han växer och äter som han ska och utvecklas fint. Precis på sin ettårsdag tog han sina första stapplande steg.

-Hans bror har börjat på dags och sedan dess är vi alla sjuka, suckar mamma.

Filip, är litet gnällig. Gråter i mammas famn. När jag närmar mig honom märker jag att bägge föräldrar luktar rök. Föräldrars rökning ökar risken för luftvägsinfektioner hos barnet, men jag väljer att inte ta upp ämnet förrän mot slutet av mottagningsbesöket.

-Kräks han, undrar jag.

-Ja, ett par gånger igår och en gång idag.

Jag börjar med att lyssna. Hjärta och lungor låter bra.  Trumhinnorna ser litet rodnade ut men buktar inte.  Filip har litet körtlar på halsen. Han är också litet snuvig,  och röd i halsen. Ett snabbtest för streptokocker visar inget, och CRP (”snabbsänkan”) är negativ.

-Jag tror att han har en virusinfektion, säger jag.

-Men han tar sig åt örat, säger pappa.

-Det kan tänkas att han är litet irriterad i öronen, men det är inget som jag tycker att man ska behandling i nuläget. Om han blir sämre får ni komma tillbaka. Som det är nu tycker jag att ni kan ge honom litet näsdroppar och alvedon om tempen går över 39 grader.

Vi skiljs åt litet snabbt. När jag går ut tänker jag att han faktiskt kanske hade svininfluensa. Det är också ett virus, och de allra flesta blir ju bara förkylda och får litet feber. Men Filip mådde ganska bra, och därför tar jag inget prov för svininfluensa.

Jonas Ludvigsson, Örebro