Jag läser i tidningarna om de 37000 kvinnor som är gravida i Haiti. De som redan innan katastrofen levde i ett av de länder som har världens högsta mödra- och spädbarnsdödlighet.
Jag läser om hur nyblivna mammor sitter på gatorna och ammar och jag tänker: Tur att de i alla fall ammar. De ger sina barn närhet, infektionsskydd och näringsriktig, ren mat i denna svåra situation. Jag skulle vilja ge dem alla informationen som finns i WHO-dokumentet ”Infant Feeding in Emergencies- a Guide for Mothers” (men minst lika mycket en guide i amningskunskap för hjälparbetare, tycker jag).
För det krävs kunskap om amning för att föreslå att en kvinna som själv förlorat ett litet barn hon kanske slutade amma för ett par månader sedan, nu ska återuppta amningen för att rädda ett annat, för henne främmande spädbarn. Det krävs kunskap för att veta att koppmatning är bättre än flaskmatning- helt enkelt för att kopparna är enklare att diska och hålla rena i svåra hygieniska förhållanden.
Det är dock inte bara situationen i Haiti som berör. Helt hudlös kände jag mig framför SVT2-dokumentären ”Den sköra tråden” som sändes i söndags kväll. Vacker, berörande, sorglig. Den handlar om modern neonatal intensivvård i Sverige, och när den kunskap och de resurser vi har inte alltid räcker för att kunna rädda de allra minsta och sjukaste. Dokumentären finns på svtplay till 10 februari.
Senaste kommentarer