Recept mot matvägran

Med tredje barnet trodde jag att det skulle gå lättare. Att det på något vis var självklart att potatispuré helt utan salt, eller fadd barngröt med konstig konsistens skulle slinka ned utan protester. Men ack vad jag bedrog mig. Aldrig någonsin har det spottats och frästs så mycket i vårt kök som denna gång.

Men en dag när jag satt och läste om spädbarnskost så hittade jag fantastisk visdom. Jag upptäckte ”Baby Led Weaning” -konceptet (ungefär baby-styrd amningsavvänjning) beskrivet av Gill Rapley.

Denna kvinna, tillika barnsjuksköterska och ansvarig för UNICEF’s amningskampanj i Storbritannien, har studerat alternativa sätt att introducera fast föda på.

Tidigare var det vanligt att ge smakportioner redan vid tre till fyra månaders ålder, men eftersom WHO nu rekommenderar helamning i sex månader så sker introduktion av fast föda allt senare.

Det gör att barnet hinner utveckla sina färdigheter innan det är dags att börja äta mat. En sex månaders baby kan sitta upp, grabba tag i lämplig mat, föra den mot munnen, tugga med det hårda tandköttet och sedan föra maten mot bakre delen av munnen för att slutligen svälja. Det är med andra ord inte längre självklart att födointroduktion ska ske med puréer på sked.  En mer fyllig introduktion till BLW  hittar ni här ( bland annat varför risken att sätta i halsen är liten etc).

Jag har ännu inte hunnit läsa Gill Rapleys bok i ämnet, men provat konceptet enligt de instruktioner som finns i sammanfattningen på Wikipedia.

Det är helt fantastiskt att se en 7 månader gammal bebis utnyttja sin förmåga till problemlösning och hur finmotoriken och munmotoriken tränas i jakten på de mjuka broccolibukettter med rejält stjälkhandtag som ligger på bordet. Annan mat som fungerar utmärkt är mjukt kokta morötter, palsternacka, bananer, pasta, formbröd skuret i stavar samt lite större stavformiga frikadeller.

Men hur nöjda blir egentligen föräldrarna? Är det inte förfärligt kladdigt? Nej, förvånande nog är det inte så söligt som jag befarade. Dessutom är de bitar som faller ned stora och lätta att plocka upp. Att barnet kan delta i familjens måltid på samma sätt som alla andra- dvs genom att äta maten själv, gör också att måltiderna blir lugnare för hela familjen.

A och O för att det ska fungera är dock att barnet inte är vrålhungrigt. Amma därför gärna innan ”maten”. Då blir det framförallt nyfikenheten som styr födointaget. Lika lite som vi är sugna på att prova okänd, exotisk mat när vi är väldigt hungriga, är barnet suget på broccoli när hon har känslan av att hon håller på att svälta ihjäl.

Det sägs att långtidsfördelarna är att barnet lär sig styra sitt eget födointag, sällan matvägrar och inte blir så kinkigt vad gäller valet av mat. Det återstår att se, men än så länge är vi väldigt nöjda med BLW hemma hos oss.

Observera att denna metod naturligtvis inte kan rekommenderas för alla och speciellt inte för barn som är svaga i muskulaturen eller mycket för tidigt födda. Då  finns det en risk att farorna överväger fördelarna. Och som vanligt, lämna aldrig ett barn ensamt med mat eller andra småsaker- inte ens för några sekunder….

Låt er förvånas över att er lilla baby redan kan själv och berätta gärna hur det går för just er!