När familjen kom till läkaren var David, 1 år och 2 månader, förstås piggare än på länge (typiskt! tänkte mamma).
Precis efter sin ettårsdag hade han lärt sig att gå och klev på ostadig ben in på BVC-sköterskans rum. David hade fått en tid hos läkaren eftersom att mamma tyckte att sonen hade så mycket diarré.
-Så pigg som han ser ut måste han vara frisk!, sa läkaren. Men för mammas skull kan vi alltid ta ett prov för glutenintolerans.
Ett par veckor senare ringde samma läkare upp. Proverna var skyhöga. Med så höga antikroppsnivåer kunde det nästan bara vara glutenintolerans.
Det blev remiss till barnläkare och tunntarmsbiopsi. Biopsin visade en flack slemhinna och pojken ställdes på glutenfri kost. Redan efter ett par veckor blev han piggare, gladare, och fick fastare avföring.
Nu har David haft diagnosen glutenintolerans i flera år och kom till min mottagning. Jag frågade om han spelade fotboll på fritiden (för att kolla om han var fysiskt aktiv, hade normal ork). Han svarade nej, men berättade att han åker inlines med pappa!
Jag undersökte, mun och svalg, kände litet på halsen på platsen där sköldkörteln sitter (eftersom barn med glutenintolerans löper en ökad risk för sköldkörtelbesvär), lyssnade på hjärta och lungor och klämde på magen.
-Jag är friska sade pojken.
-Ja, det kan man säga, sade jag med ett leende. För även om glutenintolerans är en livslång sjukdom så kan man ha ett bra liv ändå. Och vill du veta mer om glutenintolerans kan du klicka in på http://www.celiaki.se/lyssna
Jonas Ludvigsson, Örebro
Läs nya inlägg...
Senaste kommentarer