Svenska Dagbladet har just nu en artikelserie om pojkar som vill klä sig i klänning. Inte så konstigt, tycker jag. Kvinnokläder är helt enkelt lite roligare, färggladare och glittrigare än pojkkläder.
Jag minns en studieresa till Söderhavet för länge sedan. Första dagen på sjukhuset gick jag rond på barnavdelningen. Jag frågade min kollega om inte mamman till en av patienterna var väldigt ung. -Det är inte mamman, det är hennes storebror, blev svaret.
Efter en stunds förvirring fick jag veta att jag träffat en ”mahu”, en man som uppfostrats till kvinna. Ett slags tredje kön.
Om jag förstått rätt så bejakar vissa familjer de förstfödda sönernas naturliga vilja att klä sig i kvinnokläder och uppfostrar dem som döttrar från späd ålder. De får sedan, tillsammans med mamman, huvudansvaret för syskonen i familjen och följer ofta med vid läkarbesök och sjukhusinläggningar, i stället för föräldrarna.
Jag träffade sedan flera mahu under min resa, både unga och äldre. Ofta hade jag svårt att se skillnaden mellan vanliga kvinnor och mahu, eftersom de hade ett kvinnligt kroppsspråk och fortfarande var klädda i kvinnokläder, med långt hår, smycken och smink även i vuxen ålder.
Om man ska tro denna artikel om motsvarigheten till mahu på Samoa, fa’afafine, så förändras samhället idag mot att låta barnen välja själva vilket kön de vill ha. Det tror jag är bra, för ingen ska behöva tvingas in i kvinnokläder bara för att det ”behövs” en storasyster i familjen. Däremot är det härligt att de pojkar som vill vara flickor får det och att det är socialt accepterat. Där har vi en bit kvar i det svenska samhället!
Läs nya inlägg...
Tror knappast att mahus är något att eftersträva.
Det är nästan universellt, att en man med så pass feminina drag inte är en lovlig partner för ens döttrar, och inte heller attraktiv bland kvinnor, pga den extremt låga sociala statusen.
Där har vi snarare det faktum att en ös resurser är begränsade. Man har inte råd att ha fler familjer med barn, så någon man får fostras till en kvinna(som då ändå inte kan få barn).
Läs gärna boken ”undergång” för en bra förståelse för populationsbegränsningens vikt i lyckade polynesiska kulturer 🙂
Spännande Andre, den boken ska jag absolut läsa. Jag menar naturligtvis inte att man ska eftersträva att uppfostra pojkar till flickor. Jag tyckte dock att det fanns en tillåtande attityd runt dessa pojkar och män som var befriande. Å andra sidan förstod jag också att en del av dem hade problem med besvärliga depressioner och missbruk och att det för de flesta inte var självvalt att vara mahu.
Det är lustigt att så lite tankemöda har ägnats åt att män inte vill se ut som kvinnor. Det är ju till stor del socialt betingat, varför är det annars ett sådant tufft tabu? Man borde ju kunna vara klädd hursomhelst utan att behöva utstå trakasserier!
Precis, Pelle, det tycker jag också. Det omvända gäller ju; ingen höjer längre på ögonbrynen om en tjej tar på sig kostym, slips och en herrhatt. Nu är det killarnas tur att få ha klänning om de vill.
Skulle man kalla en tjej i killkläder för transexuell? Nej… Mansrollen är så mycket snävare än kvinnorollen. Frågan är varför samhället sätter pojkar i en mindre låda en tjejer.
”Mansrollen är så mycket snävare än kvinnorollen. Frågan är varför samhället sätter pojkar i en mindre låda en tjejer.”
Problemet är att feminsterna tror att mansrollen är den fria och den omhändertagande.
Den snävheten de vill ha för män, har redan funnits som jargong sen vi var 6-åringar.
Att FÖRSTÄRKA det som redan finns, och påstå att det är utveckling,
är helt absurt..