Larmet går. Sökaren tjuter 21320 – ”akutlarm”. Jag hoppar till och börjar springa mot förlossningen. Narkosläkaren kommer ungefär samtidigt. Jag får rapport av en av barnmorskorna som står med ett blekt barn på återupplivningsbordet.
-Fullgånget barn. Snabb förlossing. Oväntad syrebrist. Illaluktande ”fult” fostervatten. Syremättnad 50% mot förväntade 80-90%.
Jag tar över ansvaret. Börjar ge barnet konstgjord andning med ”neopuffen” – det hjälpmedel vi har för att få luft i barnens lungor (”ventilera”). Efter en halv minut börjar vi hjärtkomprimera. Narkosläkaren ”sätter tub”. Nu är full hjärtlungräddning igång. Jag ber en av syrrorna att ta fram kateter för att sätta i naveln.
-Vi måste utjämna den skeva syrabas-balanset, säger jag. Dra upp 12 ml tribonat!
Vi får in katetern. Ungefär samtidigt säger narkosläkaren:
-Jag tror att andning och puls kommer nu. Barnet drar andningen spontant.
Strax därpå säger någon: -Ni kan bryta nu.
Vi har övat återupplivning med docka. Varje år tränar hundratals barnläkare återupplivning med simuleringsdockor. Det är dyrt, det tar tid, men jag är övertygad om att det räddar liv.
Jonas Ludvigsson, barnkliniken i Örebro
Läs nya inlägg...
Senaste kommentarer