och plötslig händer det…

Jag springer i kulverten. Sökaren skriker ut ”21320” och plingar som galen. Det är först ”barnlarm” på akutrum 12. När ambulansen kommer springer inte ambulanspersonalen, utan går helt lugnt, och då förstår jag att barnen de kört hit inte kan vara särskilt sjuk…. Efter en kort undersökning och samtal med barnets mamma lägger jag in dem på avd 26 och går sedan tillbaka till dikteringsrummet för att göra färdigt min anteckning om ett av alla dessa (andra) barn med diarré.

Det är då det larmar igen, och den här gången är det på riktigt. Förlossningen.

När jag kommer dit möts jag av personal som springer med en säng till operation. Barnet vill inte komma ut. Sugklocka är visst inte aktuellt. Det känns som en evighet innan förlossningsläkaren till slut grävs sig tillräckligt långt ut och plockar ut barnet.
Jag har testkört utrustningen på återupplivningsbordet. Skrubbar nu det nyfödda barnet på ryggen och fötterna. Ventilerar eftersom barnet inte andas. Lyssnar in hjärtat och upptäcker att barnet faktiskt har riktigt bra hjärtljud. Ganska snart börjar även detta barn att skrika och röra på armar och ben. Jag står kvar på operation en liten stund, innan jag tar av mig plasthandskarna, och operationskläderna och går ned till akutmottagningen igen. Nu dags för en pojke med feber. Litet vardag en lördagskväll på barnakutmottagningen. Och lyckligtvis ännu inga berusade ungdomar.

Jonas Ludvigsson,
Barnläkare
Örebro